Servitut

Genom servitutet tillgodoses ett  behov hos den härskande fastigheten på mark eller anläggning tillhörande den tjänande fastigheten. Det kan till exempel röra sig om rätten för ägaren till den härskande fastigheten att ta väg eller nyttja en brunn på den tjänande fastigheten. Ett servitut kan också innebära att den tjänande fastighetens ägare förbinder sig att inte använda sin fastighet på visst vis. Servitut kan därmed vara positiva eller negativa.

Servitut gäller normalt utan begränsning i tiden. Genom att servitutet är knutet till en fastighet och inte till en person är dess bestånd inte beroende av vem som äger fastigheten.

Avtalsservitut

Avtalsservitut upplåts genom avtal mellan fastigheternas ägare. Ett avtal om servitut är ett så kallat formalavtal. Det innebär att avtalet måste innehålla vissa särskilda moment för att vara giltigt som servitut. Vilka dessa moment är framgår av fjortonde kapitlet i jordabalken.

Avtalsservitut kan skrivas in i fastighetsregistret (Lantmäteriet). Genom detta kan parterna säkerställa att servitutet kommer att gälla även mot en ny ägare till den tjänande fastigheten.

Officialservitut

Officialservitut upplåts genom beslut från en myndighet, vanligen lantmäterimyndigheten. Fråga om upplåtelse av officialservitut tas upp till prövning efter skriftlig ansökan och handläggs i form av en lantmäteriförrättning, i en så kallad fastighetsreglering. Även ändring eller upphävande av officialservitut sker genom lantmäteriförrättning. Ett officialservitut kan bara upplåtas om det är av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten.

Ett beslut om att upplåta ett officialservitut grundar sig normalt på en överenskommelse mellan fastigheternas ägare. I vissa fall kan dock upplåtelse ske även fast parterna inte är överens. En sådan upplåtelse ställer krav på att vissa ytterligare villkor är uppfyllda.

Kontakta jur kand Eva-Marie Lindhe, e-post: eva-marie.lindhe@juristbyran.se för mer information och hjälp, eller ring 070-486 44 76.